Denna gången kom jag ganska snabbt fram till att fortsätta jobba på ett friskt liv.
Jag ska säga att det är faktiskt inte det lättaste att vilja det.
Det är så lätt att "vara kvar" i sjukdomen och svårt att ta sig här ifrån.
Man kan jämföra det med att hoppa hopprep.
Ni vet när två vevar och man själv ska hoppa in och hoppa?
Så är det. Jag står utanför för hopprepet just nu och är på väg att hoppa in.
För det första är det läskigt och svårt att hoppa in och när man väl är inne
måste man fortsätta hoppa för att det ska gå.
Så är det.
Så är mitt liv.
Jag måste hoppa in för att sedan fortsätta hoppa...
måndag 26 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Jag ÄLSKAR flodhästarna! Och jag kan veva långsamt så att du kan hoppa in :)
SvaraRaderaTröjan med kattögonen blir världens bästa myströja om inte du vill ha den!
Och du är världens bästa syster!
Kram!
Ellen