Gråt och gnäll

 Jag åkte till Anna för ja, jag tänkte att jag kommer
hinna sitta här och må dåligt ändå liksom.
Tyvärr mådde jag dåligt där med men försökte att inte
visa det. Sen missade jag bussen så fick gå hem.
Grät nästan hela vägen.
Jag tänkte och tänker att jag inte orkar mer, att jag är rädd
att jag inte vet vad jag ska göra och att jag är alldeles ensam
med den här skiten just nu.
Jag får för mig att jag är världens elakaste, och fulaste och dummaste.
Att jag inte borde leva.
Låter det som det är akut?
Att jag faktiskt inte klarar av att ta hand om mig själv just nu?
Det är svårt att avgöra. men jag orkar fan inte sitta på psykakuten själv i 5 h eller mer.