Johan var här precis.
Han sa att han kanske inte vill
bo i lägenheten. Det är inte första
gången han säger det så det ligger ju
något bakom det.
Det har jag ju förstått innan med
men nu har jag mer och mer fått
förståelse för de riktiga anledningarna.
Han har känt sig som en vårdare för mig
inte en pojkvän.Jag har varit rädd för att det skulle bli så
så känns ju jobbigt att vi är i den sitsen.
Han vill inte att jag är beroende av honom
utan att jag vill leva utan honom med.
Allt det här var väldigt jobbigt att höra.
Speciellt i och med att jag är inlagd.
Jag kände att jag kommer ju alltid ha den
här sjukdomen så jag kommer aldrig komma här
ifrån utan jag kan lika gärna dö.
Sen insåg jag att jag faktiskt har kämpat för
min egen skull med. Annars hade jag redan varit
död.
Men i alla fall ska jag skriva upp saker som jag vill
göra, som betyder nåt för mig och vad som
helt enkelt gör mitt liv värt att leva.
Du ska naturligtvis leva för din egen skull Zara, men att tänka sig en värld utan dig gör mig precis kall, det är helt enkelt otänkbart. Det känns som om du måste finnas. Fast det är ganska själviskt att tänka så, så lev för din egen skull. Men jag vet inte vad jag skulle göra om du inte fanns <3.
SvaraRaderaOch det kommer säkert att ordna sig. Många människor lever med sjukdomar och har ändå ett bra liv, de hittar säkert något som får dig att må bättre snart :) Jag håller tummarna för att allt ska bli bra fort:)