Johan och jag var uppe på psykakuten.
Som vanligt var det mycket kö.
Tack och lov pratade vi med en snäll
sköterska som verkade förstå.
Vi fick gå hem och vänta så skulle de ringa upp.
Vi väntar fortfarande så vi är glada vi gick hem.
Får se hur det blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas du inte tror att min brist på kommentarer beror på att jag inte bryr mig. Så är det inte. Men jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga om sådant här, ord hjälper ju inte så mycket som man önskade :S
SvaraRaderaHoppas allt går bra! Jag tänker på dig. <3
SvaraRadera