Fullmåne!

Jag fick paniiik och kände mig instängd och begäret efter självskadebesväret
var sjukt starkt. Jag vill verkligen inte få ett återfall.
Så jag bestämde mig för att ta ett varmt bubbelbad.
Tända ljus och läsa den där bra boken som jag inte haft tid att läsa färdigt.
Där tänkte jag stanna resten av natten. Funderara, läsa, ta hand om mig själv.
Kanske leva, kanske dö.
Bli skrynkligare än ett russin.

Jag skulle vilja ha en liten stuga.
En bit bort. I skogen. Gärna vid en sjö.
Kanske i en liten by eller nära en by men ändå
avskilt.
Inte för stor.
Helst skulle den ha ett fungerande kök och kanske
ett badkar.
Någonstans där man kan slappna av.
Komma bort från verkligheten.
Stänga allt ute.
Bara tänka på att odla blommor (haha med mina gröna fingrar? men man
kan väl få drömma)
och fiska och ro.
Sola och gå promenader.
Den där efterlängtade hunden hade ju passat in där. Perfekt!

Som jag brukar säga till dig ska jag nu säga till mig.

Jag är Huvudpersonen i Mitt liv.
Jag är viktigast.
Jag är viktig.
Jag är bra.

Just det. Det där med att leva eller dö?
Ni behöver inte oroa er, jag är hemma hos pappa just nu.