Beroenden

Ni vet ju att jag ska sluta med Pepsi.
Det är inte så lätt även om jag tror det håller på att gå lättare.

Första dagen kände jag att jag inte kunde sluta med två beroende
samtidigt. ( Försöker sluta med självskadebeteendet med)
Jag är som två personer inuti.
Tänkte att om jag ska sluta med pepsi så måste jag få skära mig.
Punkt.
Men så vill jag ju inte ha det.

Z: Jag måste skära mig, det blir lättare att andas då.
Z: Men tänk vad jobbig det blir när du måste gömma såren och sen ärren.
Z: Spelar väl ingen roll, armen är redan fucked up.
Z: Men du behöver inte göra det värre än vad det redan är. Tänk på
alla som tycker om dig. Alla som skulle bli besvikna.
Z: Ja, det tar emot men det är mitt liv och jag mår inte bra.
Dessutom kan armen bli finare om jag fortsätter.
Z: Men du kanske inte tycker så när du är vuxen?
Z: Jag tror jag kommer tycka om armen för det är en del av mig.
Mitt liv har skapat min arm. Så är det.
Z: Men det kanske ändå inte är så kul att ALLA kan se det.
Z: Men då kan jag gömma det. Långarmat?
Men jag kan skära på benet istället då? Där är det ingen som ser det...
Z: Men när du har badkläder då? Eller vill ha den där fina klänningen
som råkar vara kortarmad eller nåt?
Z: Ärren är en del av mig, folk få acceptera det...

(jag kan tycka att det är fint med ärr. Skadad som jag är)

Såhär kan jag hålla på. I evigheter.
Just nu vill jag skära och jag är inte lika bestämd som innan.
Jag vågar inte prata med någon om det för då blir de ledsna och
dessutom om jag bestämmer mig för att göra det kan ingen stoppa mig
och ingen vet om det så då är det lättare att dölja det.