Men min älskade lilla råtta hjälper mig genom det mörka.
När jag ångestfylld sjunker ner i soffan kommer hon och hoppar upp i mitt knä och pussar mig på handen.
Johan säger att hon är lite "mammig".
Sött!
Hon är finaste råttan!
( Nu rör sig min väska misstänksamt. Haha sötingen )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar