lördag 13 mars 2010

Lyckeli

Jag har mått bättre än jag gör nu kan jag ju erkänna.
Men min älskade lilla råtta hjälper mig genom det mörka.
När jag ångestfylld sjunker ner i soffan kommer hon och hoppar upp i mitt knä och pussar mig på handen.
Johan säger att hon är lite "mammig".
Sött!

Hon är finaste råttan!



( Nu rör sig min väska misstänksamt. Haha sötingen )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar