Förklaring

Jag vet att många har undrat men jag har helt enkelt inte orkat
prata om det. Jag vet fortfarande inte helt säkert vad jag känner.

Det började med de hemska orden "vi måste prata"
Sen låg jag i soffan och kved att jag inte ville. För jag ville
verkligen inte. Han svarade med en massa förlåt.
Just då kände jag, finns det nåt att förlåta, går det förlåta ens?
Aja sen vände det från att göra slut till att vi hade en paus.
Jag fick inte pussa, inte kalla älsk osv.
Dessutom skulle vi inte sova i samma säng.
Ni kan säkert förstå hur det kändes.
Han mådde ju bra av det men jag fick ovetandes vänta.
På natten kunde jag inte sluta gråta och efter någon timmes gråtande
elller sådär så la han sig tillslut hos mig i sängen.
På morgonen tog pausen slut och nu försöker vi lösa problemen tillsammans.

Jag vet som sagt fortfarande inte hur jag känner.
Det gick så fort.
Jag känner mig helt nerslagen och mörbultad psykiskt .
Jag brukar ha ganska lätt o resa mig efter  saker.
Somnar och vaknar och mår bra ungefär.
Inte denna gången.

Igår vaknade jag och första  tanken var att ajg ville skära.

Nu tar jag allt långsamt. Gör det jag måste osv.

Orkar inte riktigt annat.

tack för ni bryr er <3