Sjuk vs frisk?

Idag träffade jag min pappa.
Han tycker att jag ska börja plugga.
Nu.
Jag kan inte det just nu för jag är sjuk.
Jag klarar i nu läget inte att plugga.
Jag har svårt att acceptera det själv och
har alltid haft en tendens att slänga mig in i saker
som jag sen inte klarar av och någonstans i mig
vet jag att jag klarar inte av att plugga just nu.
Hur gärna jag än vill.
Om jag gör som han säger och börjar plugga nu
kommer jag inte kunna få aktivitetsersättningen.
Klarar jag då inte av att plugga vilket jag nog inte kommer
orka så går allt åt pipsvängen, inga pengar och en hyra som måste
betalas varje månad. Alltså måste jag flytta hem igen.
Då hamnar jag i min destruktiva bubbla igen för det kan inte hjälpas.
Vi påverkar varandra negativt. 

Jag försökte förklara för honom att jag faktiskt är sjuk och det är
anledningnen till att jag inte börjar plugga.
Men det lyssnar han inte på.

Jag lovar er att jag verkligen vill plugga, jag vill ha en utbildning, ett jobb
och en stabil framtid.
Men i nu läget måste jag acceptera att det inte går.
Det gör det väldigt jobbigt och svårt för mig att han inte ens försöker
förstå det.

...